Sanna - Carpe diem

Idag har jag gjort något som känns jättebra för mig själv. Jag har haft ett möte med en distriktssköterska på hälsocentralen. Jag pratade med dem förra veckan då jag fick tillbaka mina svar på Levaxin-proverna och nämnde i förbi farten att jag har svårt att gå ner i vikt. De bokade in mig för ett samtal och där har jag varit idag.

Jag fick träffa en jättetrevlig och duktig tjej. Vi pratade om tallriksmodellen, blodsockerkurvor och en massa annat. Hon skrev upp några punkter till mig som jag ska följa under en månad. Den 18:e januari ska jag dit igen och se om det har hänt något.

Jag ska äta enligt tallriksmodellen, små portioner och inte ta om. Ungefär som jag gör nu, har ju försökt gå ner i vikt ett tag. En dag i veckan får jag äta godis, tex en påse Djungelvrål. Helst inte choklad, det är det sämsta man kan äta. Jag ska äta mycket fibrer eftersom de tar med sig fett från maten innan det hinner gå ut i blodet. Jag ska äta på bestämda tider. Frukost, lunch, middag och två mellanmål. Detta är viktigt för att hålla blodsockerkurvan jämn. Då slipper man bli vrålhungrig vilket ofta leder till överätning. Till min grötfrukost får jag äta en rågad matsked sylt. Gärna lättsockrad.

På måndag klockan 11 ska jag ha ett telefonsamtal med en läkare angående ett läkemedel som heter Reductil. Hon ska få avgöra om jag ska ta det under en månad nu för att komma igång. Distriktssköterskan trodde att jag skulle få medicinen utskriven eftersom mitt BMI är högre än för en "normalviktig". Jag vill verkligen få medicinen så jag kan komma igång.

Igår när jag pratade med Anders sa vi att hon kanske skulle tro att jag skulle vara jättestor och det sa hon till mig. Inte att jag skulle vara jättestor utan att hon aldrig kan veta hur en person ska se ut. Hon tyckte inte att jag var stor men förstod mitt problem. Jag har aldrig varit så här stor nu och det stör mig något enormt. Hon tyckte att det var bra och modigt av mig att söka hjälp när ingen annan tror att jag har problem.

För er som känner mig: jag vet att en del av er tycker att jag är mycket större nu och jag håller med. Andra tycker att jag bara är löjlig och att jag inte alls är så stor. Men jag mår verkligen skitdåligt av det här. Jag har försökt gå ner i vikt ett tag nu och det går inte. Det här känns som min sista utväg och jag hoppas att jag lyckas denna gång. Stötta mig gärna!!

Jag älskar er alla!!

Puss