En vecka
För en vecka sedan satt jag i bilen och var på väg till dagkirurgin. Aldrig har väl en vecka gått så långsamt. Det är svårt att beskriva hur tråkigt det är att bara vara hemma utan att kunna göra någonting. Jag brukar klara det ganska bra men på senaste har jag blivit duktigare på att röra mig och nu känns det bara jobbigt att vara still. I måndags tog jag mig till Tempo själv och blev akut dålig. Började svettas som en tok och ville bara spy. Helt plötsligt kom det bara. Jag trodde inte att jag skulle kunna ta mig hem igen. Som tur var så hade Anders varit till garaget en sväng på arbetstid så jag hade tur att jag mötte honom på vägen hem. Han fick skjutsa mig hem. Det kändes bisarrt med tanke på att vi bor knappt fem minuters gångväg från Tempo.
I natt jag har inte sovit en blund. Jag vet inte varför men jag kunde inte somna igår kväll. Efter att ha legat och snurrat runt i sängen i drygt en timme gav jag upp. Istället gick jag upp och tittade på Grey´s anatomy på datorn. Nu är jag helt uppdaterad på den serien och ikväll visas ett nytt avsnitt i USA. Då har jag något att titta på imorgon också.
Idag har jag en del grejer att fixa hä hemma. Det ska städas lite och tvättas. Jag ska också sortera lite böcker och leta fram en som ska säljas. Det bästa med dagen är att jag ska åka till jobbet och hälsa på. Det har jag längtat efter hela veckan!!
Nu ska jag låta min fot vila ett tag innan jag sätter igång med disken.
Puss
