Sanna - Carpe diem

Då var operationen gjort. Vi kom till sjukhuset precis i tid och jag fick byta om till deras snygga kläder. En kort vit t-shirt, vita knästrumpor och en morgonrock. Det var det mest osexiga jag har sett. Vi blev visade till ett rum och fick träffa en narkossköterska. Hon berättade hur allt med narkosen skulle gå till. Sen så satte hon en kanyl i handen på mig. Det var allt annat än skönt men det gick bra. Eftersom jag har lätt för att bli åksjuk så fick jag extra mycket medicin mot illamående. Efter ett kort toalettbesök fick jag träffa läkaren. Honom gillade jag inte. Han kunde inte fatta varför jag ville operera eftersom han tyckte att knölen var så liten. Men när man har haft problem i nästan nio år så vill man få det gjort. 
Efter att ha träffat honom kom narkossköterskan igen och visade mig till operationsrummet. Det var svinkallt där inne så jag blev inbäddad i ett stort täcke. Jag fick tre plattor på bröstet som de kollade ekg:t med. Först fick jag en spruta med smärtstillande som jag blev lite snurrig av. När jag fick sömnmedlet började jag skratta för jag kunde inte fokusera på något. Sen så slocknade jag.
Jag kan inte ha sovit i mer än en timme för jag vaknade redan halv tio. Det första jag gjorde var att fråga efter vatten. Det var så gott. Jag hade ju inte ätit eller druckit något sen igår kväll så ett par klunkar vatten var klart bäst. Sen blev jag inrullad i uppvakningsrum två. Där fick jag sätta mig upp, läsa lite tidningar och fika. Jag kände mig inte alls påverkad av narkosen. Jag fick prova ut ett par kryckor, prata en sväng med läkaren, ta bort kanylen och besöka toaletten. Strax efter elva ringde jag till Anders.

På vägen hem åkte vi förbi apoteket och hämtade ut värktabletter. Sedan dess har jag suttit i soffan med foten i högläge. Jag känner fortfarande ingen smärta. Det känns bara som att jag har sockerdricka i foten och det är enerverande.

Jag ska ha foten i högläge så mycket som det går under några dagar men jag får redan gå på hälen. Jag tog med ett par kryckor hem för att stötta mig på.

Så här ser jag ut nu iallafall:

  

Det ska bli intressant att se vad de närmsta dagarna bjuder på. Kanske en massa smärta, kanske inte.

To be continued...

Puss