Sanna - Carpe diem

Jag kan ärligt erkänna och påstå att jag har vuxit upp i en familj där kramar inte har tillhört vanligheten. Därför har jag haft svårt att krama människor och tycker att det är jobbigt när människor kommer för nära. Jag har de senaste åren lärt mig att känna bättre närhet och nu finns det många människor som jag måste krama varje gång vi ses. Bland mina vänner är det Marlene och Madde som står högst upp på min kramlista. Jag skulle nog kunna krama ihjäl dem! Anders kramar jag också massor så klart. Sen så är det mina familj som det kramas med vid speciella tillfällen. Småtjejerna, Tuva, Vilda, Nova och Tindra, försöker jag krama varje gång jag ser dem. Jag har lärt mig att kramar är viktiga och de känns bra. Kroppen blir varm och känslan av att någon bryr sig innefinner sig.

Om jag får göra det imorgon så ska jag krama en ny vän till mig. En arbetskamrat som har det svårt och mår dåligt. Jag vill få henne att må bättre och jag hoppas att en kram kan hjälpa lite. Nu hoppas jag verkligen att jag får det. Jag måste det!!!

Puss