Sanna - Carpe diem

Jag var "befriad" från bristningar under en lång tid men under den sista veckan kom de. På båda sidorna om magen sitter de. Inte jättemycket men de finns. Innan jag blev gravid och så klart mycket under tiden så har jag funderat på det där. Hur reagerar man när man får bristningar. Jag har varit helt övertygad om att jag skulle hata dem och min kropp. Vem vill ha bristningar liksom? Inte jag iallafall. Men nu finns de där och vet ni vad? Jag kan inte bry mig mindre. Jag skiter fullkommligt i att jag har en del strimmor på magen. För där inne har världens mest underbara barn legat. Min fantasktiska kropp har fött fram honom. Vad spelar det då för roll att jag har lite bristningar på magen. Ingen roll alls tycker jag. Det enda jag kan tänka på är min son. Underbart!

Att mina britningar kliar till förbannelse just nu får jag kanske leva med i någon vecka. Tavegyltabletter och kortisonsalva hjälper för stunden. Men min son är som sagt viktigare än allt annat. Så det så.

Puss