Sanna - Carpe diem

Igår var vi till barnmorskan igen och igår var det dags att kolla så att bebisen låg med huvudet nedåt. Som tur var så gjorde den det men den är inte fixerad. Det är inte alltid de ligger fixerade men det är ju skönt att slippa åka in på en vändning iallafall. Det ska INTE vara skönt har jag hört.

Idag är det jag som har huvudet nedåt tror jag. Känner mig inte alls nå pigg. Jag tog mig inte ur sängen förrän klockan var 10. Men det kanske beror på att jag faktiskt fick en hel del gjort i sovrummet i huset igår. Väggarna är slipade och spacklade nu. Idag ska jag slipa bort spacklet så på måndag kan mamma tapetsera. Jag tog bort fönsterbrädorna där och det var inte det lättaste. De hade tapetserat över konsolerna så det var ett tapetlager som var flera millimeter tjockt. Helt otroligt. Men det är ju ett gammalt hus så... Anders ska måla taket i sovrummet innnan måndag också så jag tar väl tag i tapeterna inne i vardagsrummet. Där hittade vi en rolig överraskning häromdagen. Jag ska knäppa kort på det så får ni se själva.

På eftermiddagen ska jag nog ta en sväng till IKEA. Jag ska köpa gardiner att sätta upp i butiksdelen och så behöver vi ett litet köksbord med stolar. Det får bli ett likadant som jag hade tidigare och sålde till Annika. 699kr för ett bord och fyra stolar är precis vad jag har råd med nu. När vi bygger det nya köket så kan vi ju äntligen plocka fram vårt riktiga matbord.

Det kommer att bli så bra det här och det är så roligt att hålla på. Lite synd är ju att jag är gravid och lätt blir trött och slut. Igår var mina fötter och vrister så svullna att man inte kunde se fotknölarna ens... Men om några veckor är bebisen här och jag är lite smidigare i kroppen än jag är nu. Så då kanske det kan bli lite mer fart på mig.

Om femtio minuter kommer Anders syster med sina småtjejer till huset och ska äta lunch med oss. Myys :-)

Min bästa vän Annika har köpt hur och jag är så glad för hennes och Marcus skull. Lite irriterad är jag också för hon håller allt hemligt... Först så var hon förlovad i två och en halv månad utan att säga något och nu har hon köpt hus utan att säga något. Skärpning Annika. Skaffa en blogg eller gå med i Facebook så man vet vad som händer i ditt liv. Eller börja berätta!! Älskar dig iallafall massor och jag saknar dig!!!

Puss